NOVA SCOTIA DUCK
TOLLING RETRIEVER
Rasbeskrivning rasstandard
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Nova Scotia Duck Tolling Retriever (tollare) utvecklades på Nova
Scotia- halvön i mitten på 1600- talet för att "tolla" (eller
locka) och apportera sjöfågel.
Enkelt beskrivet går tolling till på följande sätt: jägaren
bygger sig ett gömsle en bit från vattnet. När en flock fåglar slår sig ner
långt ute i vattnet, väntar han en stund innan han låter hunden visa sig. När
han är säker på att fåglarna funnit sig tillrätta och slappnar av, slänger
han iväg en pinne eller en boll från sitt gömställe och låter hunden
apportera den. Ibland behövs endast ett fåtal, andra gånger många kast och
apporteringar för att väcka fåglarnas intresse. När fåglarna väl har upptäckt
hunden, börjar de vanligtvis att simma in mot land.
Hunden kallas nu in till gömstället och kommenderas att stanna
kvar. När fåglarna sedan skjuts i uppflog, skickas hunden ut för att
apportera dött och skadat vilt.
HELHETSINTRYCK:
Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt
och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall
vara en i hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har
ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och
upphetsning så fort hunden börjar arbeta.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor
uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och
säker apportör såväl på land som i vatten, redo för arbete i samma ögonblick
en uppmaning till apportering ges. Under arbete har tollaren ett snabbt,
framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt
mycket rikliga behäng. i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och
lekfullheten är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.
HUVUD:
Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat. Hos en
hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets till
nackknöl. vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion till
kroppen. Skallparti: Den breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan
framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm
mellan öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen. Stop: Stopet skall vara
måttligt markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna.
Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara
svart.
Nosparti:
Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop till nosspets.
Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en
nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet
än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.
Läppar:
Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan
hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med
pälsfärgen eller vara svart.
Käkar/tänder:
Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära
en stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.
Kinder:
Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skal vara mandelformade, medelstora
och sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna.
Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.
